Riddarfjärden
(Tolkning av Eugène Janssons Riddarfjärden, 1862 – 1915)



I ditt nattliga lynne, en färgrik höstnatt tonar vid
ur skenet från månens lyster, ansikten tar form
under Stockholms stadshus frid.

En fiskare står med spöet i hand, kastar ut
för att fånga en del av natten. Mellan brus och
svall, bris och våg om famn, drar han linan in
innan rullen igen han kastar mot slut.

Över Stockholm stad, Guds pensel är oändlig,
där solnedgång i väst bildar en mörk
regnbåge i moln, som för blid tid föränderlig.

En arme av droppar i väntan på att falla, en
lysmask klyver skyn
en vagn rullar
en hammare tappas

Riddarfjärden blir spegelblank, armén attackerar.
Fiskaren drar sista linan in, skyndar hem
ingenting frapperar.

Till dyningarnas brus och ljuset från ovan,
formar fjärden sin Kvinna av lust. Från ditt
nattliga lynnes hörbara sinne, regnbågens
lyster och storslagna minne, går natten mot
täthet i rovan.