I

Morgondagen arla stilla tar sig plats
under valvet den långsamt sig resa.
Susande väv skakar under strapats
till gök och hov sina röster tonar hesa.


II

Anemonen darrar av sitt dagg i vrå
när fötter där trampat på lång färd.
Rännilar färdas skummande från natt till grå
mellan ask och bok den tusentals döda bär.


III

Strimmor av liv skänker grunden guld,
det rasslar runt stelnade kroppar.
Lons tussar når ytan vid rännilens följd
när salen öppnar sina armlösa kroppar.