”En film går fortare att se, jag har inte tid med att läsa en bok.” Bara ett av många argument, som lagts fram av människor i min bekantskapskrets när jag förordat boken framför filmen. Böcker ses som stela, tråkiga och alltför krävande. Åsikter och fördomar som också jag själv gick och bar på. Ända till jag genom Marcus Birro, hittade ”min” väg in i litteraturen. Jag läste och kunde relatera, känna en samhörighet. Genom honom leddes jag senare in till poesin, där ännu fler fördomar slogs sönder. En av bokens alla krafter. Intresset tog fart, jag började själv skriva och kantbollade mig senare in på en utbildning i kreativt skrivande, där saker verkligen accelererade.

Och såhär tror jag det är för de allra flesta, man hittar sin egen väg till ett ökat litteraturintresse. Det kan, och ska heller inte tvingas fram. Låt människor läsa Rocky, Leif GW, Knasen, Erlend Loe, Kristina Lugn, Rimbaud, historieböcker om andra världskriget, biografier om Hitler, eller varför inte Marcus Birro. Kväv dem inte genom att tvinga på dem såkallad svår litteratur av typen Marcel Proust eller liknande. ”Finlitteratur” som du kanske själv tycker är mer bildande. Som Eddie Meduza en gång sjöng: "Strömmen finner vägen." Precis så.

Hur var det då med det inledande argumentet om att inte ha tid med boken?

Ja, boken tar tid och en film går fortare att se, korrekt så. Men det är just detta som också är en av fördelarna med att läsa en bok. Den kräver något av dig. Den tar verkligen tid att konsumera – om man nu kan kalla att läsa för att konsumera i den bemärkelse som man på många sätt gör med film. I dagens samhälle när allt ska koncentreras till 160 tecken eller en video på 1 minut. När filmer skall explodera i scener och kameravinklar. När allt i verkligheten ska finnas tillgängligt här, nu och direkt. Där är boken en sorts motvikt mot allt detta. Den tvingar dig till att bromsa in, till att fokusera på en enda sak. Den erbjuder inte bara passiv konsumtion utan tvingar dig till ett aktivt deltagande.

Och tiden som inte finns där. Ja, så sa också jag.  Vi har tidsoptimerat i alla tider. Uppfunnit saker: Bilar, tvättmaskiner, mikrovågsugnar, tv-apparater och datorer. Program och appar ska effektivisera vår kommunikation. Men har det egentligen gjort att vi får mer tid över? Och vad gör vi isåfall med den? Tiden finns, vi behöver bara komma bort från den stressande tanken om att vi inte har den. Vi behöver komma bort från multitaskandet och lära oss fokusera på en enda sak och vila i det. Mindfulness eller medveten närvaro, ord som ligger i tiden och något som läsning befrämjar. Något vars positiva effekter man bär med sig när boken är hopslagen. Något som gör att du fungerar än bättre i de där situationerna i din vardag när du säger till dig själv: ”Jag har inte tid!”

Böcker är bara text, filmen erbjuder något för fler sinnen. Film innehåller ljud och rörlig bild, nu t.o.m. i 3d, sägs det. Korrekt också det. Men till skillnad från filmen så utvecklar du din fantasi, genom att du själv för ditt inre tvingas måla upp de miljöer, karaktärer och scener som författaren gestaltar. Empatin, förmågan att leva sig in utvecklas även den på samma sätt. Du känner med karaktärerna genom att du med författarens hjälp gör de till dina. Författaren formar karaktärerna, drar upp ramarna, vilka du som läsare sedan genom bokens resa fyller i. Där finns utrymmet att läsa in sitt egna sätt att förhålla sig till dem. Att vikta olika. Tillskillnad mot filmens karaktärer som är mer ”färdiga” och färglagda i sin form. Något som bekräftas av Olof Lagercrantz i sin bok "Om konsten att läsa och skriva." Han citerar där den tyska forskaren Wolfgang Iser när han formulerar läsandet mysterium: ”Läsandet är en arena där författaren och läsaren tillsammans uppför ett fantasiskådespel. Det är inte blott författaren som är kreativ utan också läsaren. Den gode författaren är medveten därom och inbjuder läsaren till samarbete.”[1]

Kort sagt är att läsa att skriva och viceversa.

Andra positiva effekter som läsning för med sig är att ditt språk växer. Något som du har användning av i ett bredare perspektiv i detta textorienterade samhälle med Facebook, Bloggar, Twitter etc. Boken skänker också tröst, glädje, flykt och är bildande. Inte bara riktat utåt, utan också inåt. Du lär helt enkelt känna dig själv genom att läsa och skriva.

Dessa mervärden som läsning skapar, förutom det rena nöjet som också filmen ger, är egentligen omätbart. Det är utvecklande på så många plan, bland annat som jag var inne på, ett rent personligt. Du lär dig om dig själv och andra. Du lär dig fokusera och hantera stress på ett bättre sätt. Du får helt enkelt mer tid över genom att läsa.  Du tar inte av din tid. Du sätter in och förräntar den. Avslutningsvis så får du möjligheten att jämföra och det är en inte alltför vågad gissning att din jämförande analys kommer mynna ut i meningen: ”Boken var bättre än filmen.”

[1] Olof Lagercrantz – Om konsten att läsa och skriva, S 8, Wahlström & Widstrand 2003