ingen lindring
snabbt förlopp
varför födas ur smärta
priset på intelligens
urladdningen trumhinnor läcker
genljudande
blixtnedslag
genom dalgång
kvinnans kropp
det kollektiva kärlet
rullande
objekt
trängt genom henne
naturlig följd
ett förnekande av moder
-skap
sammanfösta av passion
det får mig att undra
hur mycket smärta kan rymmas i ett hus
kan det rymma innanmäte
djup - blåare än svart
saliverar
allt som finns kvar
ett exoskelett
fullt fungerande
robot
betyder
slav
övergreppet
min fina du var
medskyldig
jag var ännu inte född
men jag var medskyldig
minst två meter lång (i minnet)
din själ upphängd i skinnkostym
dina ögon isblå knarrande hård men
jag var för liten för att förstå
pusselbitarna föll på plats sent
för sent
-för oss
liv rymdes i tomrummet
en kamp; ett äventyr
min kära
kära
hon, din livspartner,
min maternella linje
mitokondriers pärlband tillbaka i tid
sa
’Ingrid ser på mig som hon kan se in i mitt fula’
så rädd för mig
så rädd
ett barn, ännu ett barn, fångad som barn,
jag var bara ett barn
jag är rädd
för att vara lika rädd;
alla mödrars omedvetna offer
när integriteten penetrerats, förintats
gett plats åt det villkorslösa
går något förlorat
något vunnet
hennes förväntan
förnekande av graviditet
vem projicerar så på ett barn
hon dog efter fallet
inga fjärilar inget ljus
blossande kinder
i skärmens sken
hur ni levde;
hårt
men alltid oskuldsfullt
din strategi för överlevnad
väckte omsorg och sympati
men ni två tillsammans! -
det förklarade smärtan
ursinnet
-som fick mig att vakna skrikandes i det huset
rödglödgad vätska genom passagen
ryggrad blödde tårar till sömns
ingen kunde förstå
när du lämnade