Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Januarisolens bleka ansikte

Januarisolens bleka ansikte tittar fram
och matta strålar faller
över husen, mellan träden, in genom fönstret

Och dammet är stjärnstoft
som dansar för mina ögon

Ute är min skugga lång
och jag följer den på promenad

Vi går över spången på mossen
hoppar mellan tuvorna

Himlens blå svävar ovanför och
mossens vinterbleka strån väntar tålmodigt

Plötsligt en explosion av ljus
när sol möter vatten
i kärrets spegel

Jag stannar och andas in djupt
Doften av vinter
Alldeles tom




Fri vers av Louise Sparring
Läst 515 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2015-01-06 14:01



Bookmark and Share

    ej medlem längre
"Januarisolens bleka ansikte"
En utmärkt mening vars bild ända till slutet svävar, lätt dunstande till dimma, i diktens bakgrund.
2015-02-19

  i af apa
koncentrerat med ett mycket
bra slut!

alltid varit förtjust i nåt som
är alldeles tomt. det låter som det är fullt av tomt.

så pratar min hårklippare från Libanon. kom kl 3 då är det fullt tomt. ingen är här! & jag klipper dig hela tiden...
2015-01-23

  Rochester
Gillar att den här dikten går mot ökad koncentration och kompression jämfört med mycket av dina tidigare dikter. "Och dammet är stjärnstorft…" - är en bra bild, men kunde kanske ha formulerats mer överraskande och originellt. "kärrets spegel" är bra - kärr brukar associeras med grumlighet, därför blir det intressant. "Alldeles tom" fungerar bra och sätter punkt med en fin dubbeltydighet - är det du eller vinterns doft som är tom?
2015-01-10

  Lars Hedlin
Skrivit med inlevelse och känsla!
2015-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Louise Sparring
Louise Sparring