En gång i min ungdom botaniserade jag i en antikaffär belägen på Almlöfsgatan bakom Dramaten. Där köpte jag det enda vapen jag har ägt. Mina ögon föll på en gammal indisk katar som jag tyckte var så fin, med sina i järnet ingraverade blomsterslingor i silver.

En katar är en stötdolk. Det var Rajputkrigarnas speciella vapen. Kataren har ett H-format handtag vilket placerar bladet direkt över användarens knogar. Det gör den till ett mycket effektivt stötvapen.

Jag kom att tänka på denna katar när jag såg del2 av Unge kommisarie Morse i TV1 den 3 januari. Där skedde ett mord med ett sådant vapen inne på ett museum.

Den här kataren sålde jag sedan till en lumparkompis när jag gjorde värnplikten.

Jag erinrade mig efternamnet så på skoj sökte jag på hans namn på nätet. Där dök det upp en skildring om en man som av likheten att döma måste vara en son till lumparkompisen. Denne hade varit dubbelt så gammal som vi andra värnpliktiga. Av vilken anledning han gjorde värnplikten i den åldern har jag ingen aning om.

Hur som helst. Den man vars bravader jag nu kunde läsa om på nätet och nu stod inför ett mångårigt fängelsestraff visade sig ha ett digert syndaregister i ekonomisk brottslighet. Han hade bland annat undanhållit skatteinbetalningar som skulle ha gett staten minst femtio miljoner.

Kanske kataren gått i arv och hade en dold förbannelse i sig. Spekulera kan man alltid göra.