Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

nattljus

staden är inte tyst när den sover. lyssna:

en kör av ensamstående bilar, veckopendlares radioapparater-
blir vänner för dem som aldrig vilar, då den svarta halkan täcker E4-an
musiken dränker allt som kallas
fara


esplanadernas minnen av fotsteg- ett oändligt odödligt sus
människor på kalla lakan, i famnar, i frossa över att inte kunna uppfylla 
förväntan, när det blir ett krav att sluta vara vaken
att sluta vara ensam.


katterna slåss med olika ljud beroende på var man är
men pistolskott har alltid samma klang.

bränderna frasar på parkeringsflaken
och alla händer, alla händer som skriker. inget tar slut, någonsin


dessa hus bär på fruktansvärt många hemligheter
om man tittar noga ger de ifrån sig ett stilla sken.

inte heller jag orkar ge upp
jag är ett helgon för de förlorade




Fri vers av Lily Lisbon
Läst 414 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2015-01-07 11:16



Bookmark and Share


  agneta pichler
Mycket välskriven
Text om nuets tysnad
2015-01-11

  pang
blandningen mellan de stillsamma betraktelserna och de mer dramatiska bilderna tilltalar mig. händer som skriker, hus som ger ifrån sig sken, det är häftigt med magin som du bygger in i texten.
2015-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon