Kärleken är
när jag rycks ur sömnen
hör dina tunga andetag

Om kärleken är som
jorden och månen
då är du jorden
jag är månen

Kärleken är
när jag vaknar om morgonen
ser din nakna rygg

Som stjärnor som vandrar om natten
som de har gjort i miljoner år
kommer kärleken att finnas längre

Kärleken är
då jag torkar dina tårar
när du gråter

Om jorden och månen skiljs
då har miljoner år gått
kärleken har förvandlats till stoft
stjärnorna har berövats sin himmel

Kärleken är
när du fångar mig
när jag faller...faller....faller...

Finns bara kärlekens stoft kvar
då faller jag in i en evighet
som en döende supernova
då finns jag inte mer.....

©SkymningBlå