Gun-Jenny från Mörk i Mo
gick till marknan
för att köpa häst.

Vägen dit var krokig.

Först i pulpeternas krita och damm.
A och B säger AB och A säger ABA
medan fåglarna sjöng därute.

En storm fällde hennes blad
och hon bar soppa i skvimpande dunkar.
De stora skulle mättas.

Och kölden nöp Gun-Jenny.
Hon pulsade till knäna och
snön den var vit utan ljus.

For till sist som bubbla eller barkbåt
i de lossade bäckarna från bergen.
Och så var marknan där.

Gryn, spik, kjolar, höns, kritter, mångel och färg.

Hårda klirrande mynt bytte händer.

Mulen mjuk som grädde i dröm.

Ingen grimma, betsel eller
sadel såg hon till
så hon red honom barbacka hem.

Det här var tiden innan
månen skruvats fast på himlen
och den ropade dem ur alla skogar.

Hon borrade ner sina fingrar
i hans toviga man
och de red som ett streck.

Från sina fladdrande röda lockar
till tånaglarnas rubiner
skalv hon av ungdom.

De kom aldrig fram.