Rädd - men inte osäker -
rädslan övergår i osäkerhet
först när skogsranden förflyttar sig bortåt.
Själv springer jag hitåt för att slippa se ditåt !

Så var det detta med Framtiden:
Du får gärna vänta emedan eftertanken maler ner
all tid som finns tillgänglig
för stunden.

Nätterna ? Nätterna kräver för mycket av mig,
och dagarna kröker sig
över min luggslitna lekamen.

Men det är ingenting av större vikt
och världen rusar blint vidare.

Kommen ända till frukostbordet kan jag konstatera
att dammet har lagt sig över Paris
att längtan efter tyngdlöshet
inte längre infinner sig.

Var det inget mer ?

Ute har snöfallet upphört,
grådagern har tagit över.
Firmamentet har antagit samma bedrägliga utseende,
som så ofta.