Stormens öga
sluts
ett drömspel
ebbar ut
gryningsdimman
axlar tyngd i manteln
nattens oförlösta oro
snärjs i spindelns nät
*
Aurora vaknar gyllene
till tröst
för skärrad själ
hennes fingrar helar
förtegen het magi
dunst i pärleglansen
skingrar nattens kval
*
Dagen flyktar blå
över himmel utan slut
änkan av sitt rike
klättrar på sin tråd
flinka lilla spinnerska
hungern är din drift
dunkla ögon spejar
vaktar cirkelns rund
mild är vind
darr i skira strängar
spelar på sin oskuld
bländar o förför
revan i dekoren
ett misstag
flugan gör
skynda,
skynda
linda dödens täcke
kring ditt rov
*
Oändlighetens scen
bjuder oss sitt opus
bortomvackert skådas
när dagen faller natt
blottat stjärnljus
blinkar oss till ro
leder oss på färden
in i drömmens värld
*
Skuggan
uti månens sken
hon,
är alltid redo
ständigt svulten
ruvar hon sitt bo
väver snart
för nya drömspel
fånga fruktan
i sitt drömska
garn...
© Chawa 2015-01-12