Du väntade, men osaknade.
Du kommande, med ursinniga kliv.
Du lilla välbekanta, men stora okända.
Du evigt ofattbara, som gör antåg i mitt liv.

Vintern kom
och den blev svår.
Månad på månad,
av detta djävulska år
har jag väntat dina ögon
och din ömkliga röst
i ett hopplöst försök
att finna egen tröst.

Vem valde vem, av oss två?
Och trots allt jag är, kan du älska mig ändå?

Min namnlösa.
Min arvlösa.
Min hemlösa.

Kom snart.
Jag väntar dig.