Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

lugnet i stormen

Ögonblick av fullkomlig stillhet som i en bubbla av plast sitter jag fast
i stunden, vet jag måste gå, men halvt fastbunden i stunden
omgiven av vintervindar och kanalens vatten, mörkt som den kommande natten
Ger jag efter faller jag djupare än förr till ett okänt land på pölens botten, till djup jag aldrig nått än
Snubblar till i vintervindar, blåser hit än dit som om spetsad med akvavit
När vinden puffar upp sig, pustar på mig, jag snubblar nästan omkull,
stöttad av en hand och lugnet är som en tröja av ull
om dina axlar




Fri vers av lizhy
Läst 238 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-12 20:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lizhy
lizhy