Du är vacker trots vilse.
Lever i förtvivlan och din kropp
i glömskan. Låtsas att vi inte har hänt,
som om det skulle radera mig. Ditt svartvita hjärta fångar färg i mina armar. Du är min att lära, och jag din att bränna, min själ din att erövra, min kropp din att förstöra och din själ min att älska, släppa fri och undervisa ditt hjärta i konsten att drömma
Du har mig i ditt grepp, jag rör aldrig någon annan än dig. Hur ska min rena kärlek någonsin glömmas? Du är min, där du förr inte varit någon annans. Du är min utan vetskap, emellan andetagen som rymmer sanningen i alla våra lögner till varandra. Du är min, fastän köttet glömt att du tidigare älskat mig. I liv innan detta. I kroppar före denna.