För att halva jag är gjord av glas
Och dina rörelser klumpiga.
Jag kan aldrig vara försiktig nog med vart du vill kliva,
Eller sluta undra hur hårt du kommer att trampa
och jag som är gjord av glas...
Dina fotsteg tunnar ut min sköld, men jag kan inte lita på dig. Att vara med dig är att förlora rädslan att gå sönder, att tycka om dig är att veta: att ingenting är säkert. För att halva jag är gjord av glas, och din kropp kraschar in i allt den rör. Du menar aldrig fel, men alldeles för ofta gör du ont i mig. För att halva jag är gjord av glas
Och halva jag är kär i dig.