Du gick vilse och jag klandrar dig inte
det finns vägar vi måste vandra ensamma
hur mycket vi än älskar någon annan.
Det finns hemligheter jag inte behöver höra
och delar hos dig som behövdes utforskas
utan att ha min kärlek och förtvivlan som åskådare.
Jag klandrar dig inte för att du valde livet före kärlek,
jag avundas din styrka.
Den som försvann har funnit en väg tillbaka
för att upptäcka att jag har låst våra dörrar
och även bytt gardiner
och du har ett hus att komma hem till men
jag kan inte lova att du kommer att trivas i ruinerna som
är kvar av allt det som vi en gång var.
jag har bytt soffor men vi har kvar samma golv.
Inredningen är annorlunda men allting annat
består orört.
och jag vet inte om väggarna vi en gång fläckade
är tillräckliga
för att minnas hur hårt vi en gång älskade
och jag vet inte om huset räcker när den
inte längre är ett hem
men jag vågar inte säga att jag inte längre bor kvar.
Tidens storm har möblerat om,
jag håller nycklarna till ditt hem men det har gått så längesen
du får flytta in om du vill, men isåfall; själv