Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

trappsteg

Du har blåa ögon, ditt hår, det liknar guld
Du hoppas och du drömmer, du älskar och du glömmer.
Är du bara ett trappsteg som jag inte kan stanna på?
Kommer det en dag jag måste vakna upp och gå,
Klättra vidare i livet mot något som kallas mognad?
Genom flera dimensioner, ändra tonarter och toner

Du har bruna ögon, ditt hår är fyllt av lockar
Du tvingar mig att tänka, riva sönder och att länka
samman världen runtomkring mig, måste jag lämna dig?
Är du bara ett trappsteg, måste jag gå en dag?
Följa lagen om förändring, försvinner du vid nästa vändning?
Ditt hår är fyllt av lockar, och du har bruna ögon

Ditt hår är vilt och slitet, som om du bott i stormen
Du är fri och flimrar och bryter av mot normen
Du utmanar och lockar, lugnar och skrämmer mig
Är du bara ett trappsteg, måste jag lämna dig?
Hur länge kan jag stanna, balansera på ett steg?
Vågar inte vidare, inuti är jag för feg

Ditt hår är platt som marken, råttfärgat, tunnt som luft
Dina ögon är grå och blå och du vet när man ska gå.
Du är min största trappa, så stor att nästa steg är borta
Utan dig skulle jag fladdra, falna, komma till korta
Jag vill aldrig vidare, men jag vet att jag ska en dag
och du vill mig också vidare för att bygga upp mitt jag




Bunden vers av lizhy
Läst 261 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-01-14 11:00



Bookmark and Share


    Lars J

"Du hoppas och du drömmer, du älskar och du glömmer."

Min favoritrad i en utmärkt dikt, Tycker om!


2015-01-14
  > Nästa text
< Föregående

lizhy
lizhy