Slöjor ligger tung över vassen
vid västkusts matta strand
Morgonens dyningar rullar in
hand i hand
Jag går den tunga sanden upp
och ner och tänker på dig
Mot den spegelblanka ytan liksom
du, blända mig

Du: ditt leende skär genom
morgonsolens hölje
Banken du tär, till vida
ytors följe
Vid hemkomst jag somnar, vaknar
likt en dröm
Du: söt som honung
nu satta frön