Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ondskan växer sig starkare; fast jag är starkare.

Bortom mörkret ser jag en evighet
likt en svart form av materia - en oupplyst illusion; eller är det verklighet?
Hur ska jag tolka ondskans ord?
Handfattigt så faller jag, ljusets ord förvrängs och förkastas.
Jag är blott en formskapelse i detta gränsland.

Tigerögat och malakiten vakar över min axel,
de absorberar de negativa energierna och låter mig
våga att förändras, samt hjälper mig att släppa taget om det förflutna.
Samt låter mig att färdas in i förändringarnas
och det levande livets myriader av möjligheter.

Jag ska låta mig förändras, släppa taget om de lobotomerande medicinerna
som endast hämmar mig i min livsutveckling.
Men rädslan finns där och tänk om ifall jag släpper taget om dessa
så kanske de kommer att ta över helt och hållet?
Det här är en uppgift som skrämmer mig; för tänk om..

Jag måste färdas igenom mörkret för att kunna ta mig till ljuset,
men frågan är ifall jag är för rädd för resan dit?
Men djupt därinne så vet jag att med stöd från min ciceron så kommer jag att lyckas.

Jag kommer att lyckas.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Morbidinvalid
Läst 339 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-15 17:45



Bookmark and Share


  rundgångbalansochgungning
<3 <3
2015-01-22

  rundgångbalansochgungning
??
2015-01-22
  > Nästa text
< Föregående

Morbidinvalid
Morbidinvalid