Jag ser ut över ett rutnät
av gräs och träd. Ser ut över
en framtid som bakom mig
står still.

Min andning sker genom
respirator i ett oxygentält fullt
av smuts: överallt =

smuts.

Mina tider är inrutade likt en
kalender och omkring mig sker
en komedi i desperation.

Jag är sanningen.
Jag är lögnen.
Den som ingen ser, den som alla
trampar på.
Står under piskan inför samhällets
högtravande egoister.

Dagarna ljuder i vibration och nätterna
i dis. Mitt pussel är det jag ser i rutnätet,
men det saknas ett par bitar.