Ta ut själen och vädra den
lite då och då, så den får
en ny vy att titta på.
Ja låt den också sitta vid havet
och blickande vilande pusta ut
och då längre än nå´n minut...
Och låt gärna en trädkrona bli dess tak
för det ger ju bara ett, en mersmak! Eller
varför inte ta den till ängen? Huvudsaken är ju
att den får komma ut, det är ju just det som
är poängen! Och sträcker själen fram sin
sin hand till nå´n säg bara då: -Så gott
att just du kom förbi och precis nu!