Bara skuggfigurer kvar av dom,
som tidigare hade form och linjer.
Där jag sitter, väntar dom.
Iaktar mig, under tystnad.
Starkare.
Skarpare och mera verkliga,
ju tätare mörkret växer sig
ute på gårdsplanen.
Jag vet att dom finns där.
Att dom ser på mig,
flyktiga, som ånga.
En plats jag besökt många gånger.
Du sa, att dom visade dig
vad som fanns bakom
det vi alltid trott oss veta.
(Att dom lärde dig
hur ytan görs genomtränglig.)
Platserna som vi utforskade.
Sinnena som klarnade,
blev skarpa som knivar,
reflekterades
och visade oss vägen
till nya upptäckter.