jag sover ytterst
så jag lättare kan fly
när vi båda inser att mina brister
inte är sådana som du kan sy

jag sover ytterst
och jag drar täcket upp över min kropp
insikterna som sköljer över
är som ett iskallt dopp

jag kommer gå
jag kommer springa
jag kommer fly

och du kommer hata mig,
du kommer hata mig
jag kan inte andas
när jag tänker på
smärtan i dina ögonen
hatet i dina ögon
självhatet i dina ögon

jag kommer aldrig gå
jag kommer aldrig springa
jag kommer aldrig fly

jag klarar inte av smärtan i dina ögon
klarar inte av när du vänder dig om
drar handen längs kinden
klarar inte av

jag kommer nog bara försvinna
någon dag
utan att säga vart jag gått, sprungit, flytt
för du ska aldrig behöva tänka på mig igen