Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Väktaren

Hon är allas hörsel
Hörsel är inte till för att tala
Den annonserar allas undergång

Och hon hör

Med huden, med håret, med hjärtat när det lugnar sig
I gräset går signaler
Ett schiffer av slumpartade fragment,
Som alltid fogas samman, alltid varnar
För undergång

Och hon hör

På alla språk, på alla sätt och fler därtill, när hon sover
Och hennes omtanke är inte en känsla,
Den är en ilning i skinnet
Med rösten från den första modern kallar den, och skyddar
Mot undergång

Men ingen tror henne

För blinda, döva, ignoranta trampar de fram,
Krossar fotosyntesen under sina sulor, utan att
Reflektera över vilka liv de går på
Så övertygade om sin egen föreställning att de glömt
Skönheten i att andas
Undergången




Fri vers av amarcord
Läst 255 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-25 00:29



Bookmark and Share


  i af apa
ett väl genomarbetat
uttryck,
skönheten i att andas...
2015-01-25

  lodjuret/seglare VIP
Kanske är det inte alla förunnat
att göra vad de möjligen kunnat
så går människan på
och synbarheten svår att nå
som du här väl förkunnat
2015-01-25
  > Nästa text
< Föregående

amarcord
amarcord