Varende fiber i min kropp
vill trycka på stopp
När bussen åker förbi
den hållplats jag vanligtvis går av vid

Jag sitter kvar och tar det lugnt
Glömmer inte min utgångspunkt
Visar ett samlat yttre
men på insidan känns det tungt

Det känns fel att inte hoppa av
rutinen så hårt inpräntad
samma visa varje dag
en kollektivtrafikens slav

Det är jag

Men jag förgäter ej
vart min resa bär
ty målet är suddigt
och jag är inte där