Du går långa promenader, försöker närma dig någonting som kan kallas sanning, men ramlar mellan livslögner och drömmar om att rymma verkligheten nästa natt i såpbubblan.

Jag hämtar dig när du balanserar på nerverna, ser barndomen bakom löven och är på gränsen till att upptäcka ännu en satellit, även om den också störtade blåsiga dagar.

Du pratar mycket, beskriver segelbåtar vid horisonten, visar hur de flyger i vinden mot himlen och jag lägger täcket över mig som skydd igen.

Innan vi vaknar hör jag dig sy på symaskinen. Du väger tyget som om det vore du i bebisformat. Snart är luftballongen på väg mot en destination, men du får spelet när jag inte ser det.


_________