Ytan hade djup och bredd
sköna hem var ständigt på tapeten
lyhörda lät de tondöv mor sätta allt på spel

Hon byggde en bättre verklighet
av fria former och färg i kvadrat,
räckte lång näsa åt alla proportioner

Bärande väggar revs halvvägs in i livet
fönster med fel utsikt flyttades resolut
i lustiga huset såg de nu in istället för ut

I skydd av under, la hon en lekfull mosaik
som ett visum till vanligheten
En synvilla även för den skarpaste blick