Du packar resväskan med gravallvarliga dagar som inte längre kan glömmas. Det har tagit tid, många år tillsammans med mig , men slutligen återvände barndomslandet och åskmoln innan blixtnedslag syns åter vid horisonten när du blundar.

Hjärtat är blåslaget och magen fylld med sjuka citronfjärilar som transporterar oro varje ögonblick. Jag kan aldrig göra dig oförstörd, ändå har jag kysst dig när natten varit obehagligt mörk och försökt tända sänglampan hela vägen in i dig.

Vi möttes i krogvimlet, innan vi började dö på riktigt. Det var först skönt att tränga sig närmare det okända under skinnet, men när teatersällskapet från förr vaknar, förvandlats jag till en ondskefull karaktär i ditt självhat .

___________