Efter en flytt tog det lång tid innan jag funnit mig till rätta så pass att jag började plocka fram ur alla flyttkartonger.

I en kartong med tavlor fann jag ett vackert inramat foto av min framlidna hustru som gick bort i bröstcancer 1988.

Hennes väna gestalt framstod i ett översinnligt skimmer mot den vackra sommarbakgrunden.

För en stund fick jag liksom en hälsning och ett lån från evigheten.

Men det var ett tillfälligt lån. Min Euridike kunde inte få återvända till mig.

Allt är givet mig som lån.

Därför är det så viktigt att vi tar vara på den tid vi har och månar om varandra; för en gång finns bara minnen kvar.