Tänker på konstskoletiden, det gör jag ofta.
En flicka hade byggt in sig på ateljen. Hon samlade döda djur och gjorde konst av dem. Längst in i en labyrint av saker och djur bodde hon med tunna sidenhängen runt sin säng.
Det luktade starkt av djur och sorg men professorerna sa att hon var ett geni
eller att hon kanske va ett.
Svårt att få syn på någon som den är.
Särskilt någon du älskar.
Tänker på att hon blev glad sedan
hon djurdödartjejen
blev lespisk och nöjd.
Undrar ibland vad de gjorde med de två containrarna proppade med konst som hon producerade....

Eftersom flickan kanske var ett geni vågade ingen slänga något som flickan skapade, varken möss eller rävar i läderbyxor.
Det blev en stor utgift för skolan och professorerna grälade ofta om det var värt pengarna för containrarna.
De grälade ofta för att visa att de hade temperament som riktiga konstnärer.
Turades om att försvara och tokförklara den unga konstnären.