Året som går
I februari var livet dött
dött som sommarens grönska
intet vårväsen ännu fött
om det kan man stilla önska
I mars föddes så på nytt
en tanke om livets fröjd
och tanken på nytt grytt
om det som gör en nöjd
I april så spirade grönska
och värmen sakta kom åter
tanken nu passerat önska
och vintern nu förlåter
I maj så kom åter skratt
ekande mot gröna ängar
kalvarna leker tafatt
och det rumlas runt i sängar
I juni är sommaren som bäst
och trakten ekar av kättja
se där är grannens häst
ett mönster av allsköns lättja
I juli börjar så längtan
att svalkan kommer tillbaka
när sommarens trängtan
blivit något man kan försaka
I augusti så kommer fester
och mörkare kvällars natt
och ont i huvudet dagen efter
kvällen före med lustig hatt
I september faller så natten
och ljuset sakta försvinner
nu minns man bara hatten
och sommaren bara minner
I oktober är det så grått
man minns inget annat
än det man haft och fått
men minnet verkar ha stannat
I november är mörkret totalt
och längtan efter något ljus
är stort och illa valt
i varje ensligt hus
I december är det äntligen jul
och det pyntas i varje vrå
se hur barnen äntligen får kul
det kan de väl i alla fall få?
I januari börjar så året om
en tanke på något nytt som spirar
dagen efter det nya året kom
de trötta var de som firar
så börjar det hela om igen
och igen och igen och igen
tills det inte finns någon morgon kvar
Men det får bli sen