Jag antar att jag hade fel
jag försöker slappna av
men trotsar och gör mig stel
livet är ett krigsspel
som tar sönder mig och
gör mig sedan hel igen
jag antar att jag borde vara värdefull
men när jag ser mig själv
i mina vyer
så ser jag något så hånfullt
jag känner mig överfull på
idéer och fantasier
som ger mig fobier och
grubblerier över mitt egna öde
jag antar att jag är min egna vän
av vrede
i livets slutskede så ser jag mig själv
i ett flöde av något i sin högsta grad
står jag och slår vad med satan
och han sjunger mig en serenad
som ett hugg i magen tar jag mig
igenom dagen
jag känner mig bedragen av mig själv
hur kunde det fina bli borttaget sen
bli lämnad och
våldtagen
jag känner mig iakttagen när jag fäller mina tårar
så jag vågar inte längre
men en vacker dag ska jag kolla mig
i livets spegel
och känna mig hel igen
jag ska bli bästa vän med min avbild
och sen ska jag trösta mig
i ögonen