Tystnaden är en dimma
som väver bland sammanflätade rötter
på väg att förtvina

den maler om tomhet
som bitit sig fast i låsta käkar

och fast dina älskade händer
driver fram värmevågor
är det en tystnad man väjer för till slut.


Jag har inget annat val
än att älska där rösten inte längre hörs
genom lager av inskriptioner på hjärtat

men hellre det än årtionden av slavarbete
på en pråm som hotar att kantra
av en stor gråt i magen

fast vänta mig genom dimman
tills vi når ända fram
med en viskning som ingen av oss vet
var den stammar ifrån

men som äntligen hörs.