Hon kan inte se sin egen spegelbild
sin egen reflektion
Hon är så ensam
att hon inte ens har sig själv

I hennes tankar går hon barfota på en stig
Genom trädgrenarna strålar hopp
värme
där hon är älskad
lycklig

men det är bara tankar
I verkligheten ser hon ingenting
Det är mörkt
grått
tomt

I folkmassan kan hon inte skilja ut
sin egen skepnad från andras
Vad är det som gör henne speciell?
Hon är inte längre en individ
Hon är ett fenomen i andras ögon
Hon är inte en människa
Hon är en sammanfattning av sina handlingar och resultat

Tänk att fly en gång för alla
lämna livet
lämna alla obesvarade frågor
lämna alla känslor nertecknade i ord
lämna allt åt andra att uppleva
Tänk om allt bara skulle ta slut

Nej
tänker hon
Då skulle hon hellre fly från allt som gör livet svårt
lämna allt och söka något annat
stanna inne på rummet
i hennes säng
strunta i allt hon måste bevisa
och vänta på att solen ska gå upp

Ingen kan ta ifrån henne solen
Ingen kan hindra henne från att gå barfota
på den varma asfalten
Ingen kan hindra henne från att glömma
Ingen kan hindra henne från att dra fingrarna längs huden på hennes armar
och andas lungt
Ingen kan hindra henne från att sluta försöka vara
någon hon inte är

för hon ska inte dö än