Jag kom, jag såg, jag hoppa...
Det sägs ju äldre man blir
desto längre blir reaktionsförmågan...
Jag hade korsat Kyrkogatan i Vadstena
klev upp på Skänningegatans trottoar, gått
några steg på den när jag på bråkdelen av
en sekund hörde ett frasande glidande ljud
och jag vände huvudet mot huset och tittade
upp emot det. Då ser jag i vänster ögonvrå
ett vitt moln som rasar ner i en fart emot mig.
Men då var jag redan i hoppet och på väg ut
mot gatan och samtidigt slog molnet till emot
min axel och på min mössa som jag höll fast i
med ena handen, där landade små isbitar och
samtidigt med det smällde det till som sjutton
ett kras hördes, när molnet dansat bort såg jag
en stor isbit som låg på gatan omringad av
mindre isbitar. Och hur lång tid tog då detta
för isbiten att ramla i gatan, lika lång tid som
det tar att säga SCHWITSCH skulle jag tro...
Nu har klarat livet fem gånger! Men med sådan
hjälp finns det bara fyra gånger kvar! Hjälp!!!!
Men tack Gode Gud med Din hjälp hann
jag undan isklumpen och slapp komma
i olycka även denna gång...