Det var vid Laptevhavet
jag födde dig ännu ett barn

inte kunde det anses långt gånget
hjässan magert välvd
lemmarna spunna av grå senig silke

barnet riste likt snö i min hand
det trevade sig ut i natten
genom den kalla branden
näsborrar blanka vidgade
sökande
som ville det genast omvärdera sitt beslut
att låta sig födas

till en början låtsades jag mig inte vara där
lät nuet dras åt kring midjan
en svulst av skuld kapslade in sig i mitt lealösa inre

själva havet låg sedan en längre tid i blindo
det sprack upp endast när man inte väntade sig något av det

jag hörde hur den lille vred sig mot mig
ynkade och skavde med kinden mot sträva klädet
men det söta ville inte till
bröstet stod stelt och stumt mot gommen
så jag vände mig bort

säg vad är väl då en människa
när tjälen inte vill gå ur jord.




* De flygfoton som senare publicerats i samband med utgrävningar av området bekräftar med största sannolikhet von Schizlingers teori om att livet inte är förutsägbart.