Karl August Tavaststjernas dikt, tonsatt av R.F. von Willebrand

*  ~  *         *  ~  *         *  ~  *        *   ~  * 

Långsamt som kvällsskyn mister sin purpur
där över milsfjärdens blänkande slätt,
sakta, som brisen somnar där borta,
långt så att ögat ej skönjer det rätt,
fjärran som ekot dör efter sista
utdragna tonen av skärfläckans sång,
skall jag dig glömma, du, som gav purpur
vårbris och toner åt livet en gång.

*  ~  *         *  ~  *         *  ~  *        *   ~  * 

här sjunger Caj Ehrstedt:

https://www.youtube.com/watch?v=PWB3Iu2DU_A

*  ~  *         *  ~  *         *  ~  *        *   ~  * 

och här har vi den omtvistade skärfläckan...

https://www.youtube.com/watch?v=biubqp6dFMU

I en del versioner ser och hör man skärflickan,
eftersom Tavaststjernas handstil är otydlig
just precis på ä:et. Jag håller en hacka på att
det är en fågels vattenburna läte som sakta
förklingar... och är i gott sällskap, också vår
förnäma visartist Barbara Helsingius har den
tolkningen i sin vackra översättning till engelska.
Gå gärna in på hennes sida och lyssna på den och
andra fina visor:

http://barbarahelsingius.bandcamp.com/track/slowly-like-evening-loses-its-purple

och här är Tavaststjernas text sådan den skrevs på sent 1800-tal:

Långsamt som qvällskyn mister sin purpur
der öfver milsfjärdens blänkande slätt,
sakta som brisen somnar derborta
långt, så att ögat ej skönjer det rätt,
fjerran som ekot dör efter sista
utdragna tonen af skärfläckans sång,
skall jag dig glömma, du, som gaf purpur,
vårbris och toner åt lifvet engång!

*  ~  *         *  ~  *         *  ~  *        *   ~  * 


 2015-02-10 22:27