Jag minns då du var liten och nyss du lärt dig gå.
Du konka och du bar mig vart än du gick just då.
Du hade mig i famnen, du hade mig i knät.
Du kramade mig hårt dom gånger då du grät.

Med åren blev du äldre, men jag var ändå den
som uti alla väder stod kvar som bäste vän.
Du kanske inte såg det, men jag fanns alltid där
och alltid var du den som var mig närmast kär.

Du kämpat har så tappert och strävat och gått an.
Du vuxit ifrån pojke till vuxen, stilig man.
Men även vuxna mänskor behöver tröst ibland
och stöttning nu och då, så här har du min hand.


Älskade människovän, jag är så glad att du är här.
Jag ligger här tätt intill dig och håller dig så kär.
Älskade människovän, jag värmer dig om det blir kallt
och var du än på jorden vandrar – jag följer dig överallt.


Fastän jag är en nalle, ihopsydd utav garn
som du fick som en gåva en gång då du var barm,
trots detta kan jag lyssna och också dig förstå.
Du alla gånger kan din nalle lita på.

Din värld är rätt så klurig att lära sig förstå.
Ja, där finns många saker en nalle aldrig kan förmå.
Men nallebjörnar fattar nog mer än er ibland.
Jag är din björn för evigt och släpper ej din hand.


Jag minns en gång då jag gick sönder,
det i magen blev ett hål.
Du lappa ihop och lagade mig med ett snöre och en nål.


Älskade människovän, jag är så glad att du är här.
Jag ligger här tätt intill dig och håller dig så kär.
Älskade människovän, jag värmer dig om det blir kallt
och var du än på jorden vandrar – jag följer dig överallt.