Kall mark
under mina fötter
men jag fryser inte
inte mer än förrut
det är ständig kyla

mot ett mål som inte finns
vandrar min själ
förtvivlad
brusten
sönder

min kropp har
stannat
långt före

stannat i tårar
stannat i tiden
i brustna minnen
som går på repeat
i rädsla

på ett varmt golv
kunde jag inte vara
mer kall
min kropp
mer krossad
mer skör
mer sänkt

ett slag
mindre i sekunden
ställde min själ
i tårar

men den ska vandra
tills tiden tar slut

det finns ingenstans
ingenting
ingen
som kan gör den hel