Så är vi, fastän splittrade, en enda kropp,
ty vi ligger här samlade under en enda stång
Alla konflikter som byggts upp under årets lopp
släpper som när lovet bryter ut i sång

Som när regnet bryter ut i storm, när isen bryter ut i flod
när fröet bryter upp ur mark, larven bryter ur kokong
Jag vill bli enad men har inte mod
Jag vill våga bli fri en gång

Min kropp är en helig allmännelig kyrka
blott i det faktum att den hittar sin styrka
i de tvivlande förlorare som bär den
och det naiva hoppet om att vara viktig för världen

De dödas uppståndelse när jag repeterar mina misstag
Sonar sällan mina synder, för jag är för svag
I faderns, sonens och den helige andens namn,
jag är inte ens trygg i min egen famn