- Vad vill du att jag ska säga? Han drog ett bloss på cigarretten. Nu är det som det är. Jag säger bara: vi skådespelare är vana vid vad andra säger åt oss att göra! Mannen gick och satte sig igen. Vi är som lydiga idioter.
- Ha, prata för dig själv. Jag tycker Konstantin ska lägga ner hela skiten, svarade kvinnan.
- Konstantin kan inte ta beslutet ensam. Och Stalin kommer naturligtvis undra varför inte pjäsen går upp med tanke på allt strul som varit under resans gång.
- Den där Majakovskij, vilken roll har han spelat egentligen? Och hur mycket har han att säga till om på teatern? Hon vände sig frågande mot mannen.
- Uppenbarligen har han Stalins förtroende annars skulle han inte bli inkopplad.
- Och det betyder att allt som sker på teatern rapporteras direkt av honom till Stalin? Att teatern mer eller mindre är under bevakning.

Steg hördes nerifrån trappan. Misja och Olga tittade hastigt på varandra och deras blickar föll på dörren som öppnades och in klev en välklädd man i cheviotkostym. Han bar en ljusröd fluga och en rykande cigarrett i mungipan. Håret var välkammat i sidbena och blicken ljusblå och skarp. Han stannade i dörröppningen. Olga reste sig, rättade till klänningen.

©DrZappa