Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
.


kaffekakor



varför gick det så sakta
och vad var de konsekvenser
som jag vet skulle uppstå
men alla rörelser och ord
kommer förstå sig som små
var så betydande
men för svår för att förstå
ville mig framstå som likgiltig
det fick timmarna att gå
drömmer mig bort en sekund eller två
kanske var det något år som jag tänkte på
något jag aldrig kommer att få
"men finns det liv finns det hopp" något jag fick utgå ifrån
det kändes som ångest men inte alls var det så
varför ska jag spekulera, på något som inte försvinner ändå
tillvaron var lik en snedtändning på en drog just då
du vet en sån där långvarig, en jävla depot
kunde inte bestämma mig för att sitta
eller stå
spelar nog ingen roll, det kommer bestå
även fast det inte var något som märktes
utanpå
himlen var inte lika blå som förut
nu är den bara ledsen och grå
vill inte mig beklaga eller påstå
att jag snart nått en nivå som fick mig att tröttna
vill ju inte framstå som en idiot
men jag trodde det skulle övergå till något bättre
men närdå?
vadå? hade klockan stannat ändå
såg nu att den började återigen slå
den glittrade i min ögonvrå
himmeln var blå och det var nog dags att röra på sig
men innan jag ska gå, måste jag gråta hejdå





Fri vers (Fri form) av felicia savimäki
Läst 971 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-02-14 10:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

felicia savimäki
felicia savimäki