Blickar följer en vart man än ser
De kollar på kropp, ansikte och ben.
Deras syn går uppifrån till ner

Obehag kryper i mig
Det är som att man är
En erotisk docka, en person som inte finns

Inget mer, de ser inte vem man är
Ens när man talar och är sig själv
Det som är glömt att det också är en förbannelse i
Att locka på fel sätt, att vara för vacker är inte heller lätt

Avundsjuka och galla spys, hånskratt är det som är
Folk förstår inte det utan tror att man oftast bara är
En tom själ som lever på ett fager ansikte och kommer undan med allt

Tänk dig att vara osynlig trots en ständig uppmärksamhet
Jag vill inte vara för vacker, jag vill inte bara vara ett ytligt skal
Det smärtar för det är inte så bra

Spindeln som är så giftig att den skrämmer andra är jag
De räds mig för att jag fått en skönhet många andra vill ha
Jag har fått höra det, vart jag än är. Det är ingen gåva att inte vara en person.
Yttrar man ord som att man är fager men olycklig då är man en arrogant idiot

En vacker yta är lika mycket helvete som lycka.
Det är svårt att aldrig få vara den man är
Och bli uppmärksammad på ett förgyllande sätt

Jag vill inte vara för vacker, jag vill bara vara någon man ser
Inte i centrum bara någon alls. Lyckan är att få vara sig själv
Och att det är det människor uppskattar, inte att ha en rädsla som hela
Tiden lever att de bara gillar en för ens yta.