Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

December

 

I

Jag gick vilse
i december

snubblade över
Sancta Lucia

försökte förgäves följa
ett spår
en stjärna klar
försvann
bakom gråa moln

julafton kom
men jag kunde
inte hitta
någon glädje

granen glittrade
av ljus
& förhoppningar

under
låg klapparna
till barnen

tomten
kom aldrig

barnen
slutade aldrig
att vänta


II

jag gick vilse
i december

just som snön
börjat falla

letade
efter något
som kunde
rädda mig

en väg
ett ljus
ett tecken

det enda
jag såg
var mina egna
spår

de gick allt
längre bort
dit där
stigarna tog slut

du fann mig
där
du sa att du letat
nätter & dagar

jag sa
att de kalla
nätterna i skogen
skänkt mig
en förunderlig ro

den klara luften
kändes så lätt
att andas

& på dagarna
låg jag stilla
såg på
snön som föll

du sa
jag har aldrig
gett upp
om dig
& det får du
heller aldrig göra

alla behöver någon

vi behöver
varandra


III

Jag gick vilse
i december

men du
ledde mig hem

mellan granar
som lyste vita
av snö
& bäddade in oss
i en bomullsskön
tystnad

det var som om
vi fick en smakbit
av evigheten

medan vi förundrat
vinglade fram
mellan de virvlande
flingorna

som föll lika tyst
& vackert
som vinternatten själv



P.G 20150217




Fri vers av Peter G VIP
Läst 555 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2015-02-17 01:42



Bookmark and Share


    snöö
Sitter och läser denna text i den varma sommardagen, då december känns långt borta. Ändå ger den så mycket, berörande, till viss del igenkännande. Alla dessa förväntningar och jakt efter äkta glädje inte bara i december utan hela livet. Verkligen en härlig dikt att njuta av
2020-06-30

  Rosmarin
Sångbar, trösterik, vacker utan att vara alltför vacker
2015-05-09
  > Nästa text
< Föregående

Peter G
Peter G VIP