December
I
Jag gick vilse
i december
snubblade över
Sancta Lucia
försökte förgäves följa
ett spår
en stjärna klar
försvann
bakom gråa moln
julafton kom
men jag kunde
inte hitta
någon glädje
granen glittrade
av ljus
& förhoppningar
under
låg klapparna
till barnen
tomten
kom aldrig
barnen
slutade aldrig
att vänta
II
jag gick vilse
i december
just som snön
börjat falla
letade
efter något
som kunde
rädda mig
en väg
ett ljus
ett tecken
det enda
jag såg
var mina egna
spår
de gick allt
längre bort
dit där
stigarna tog slut
du fann mig
där
du sa att du letat
nätter & dagar
jag sa
att de kalla
nätterna i skogen
skänkt mig
en förunderlig ro
den klara luften
kändes så lätt
att andas
& på dagarna
låg jag stilla
såg på
snön som föll
du sa
jag har aldrig
gett upp
om dig
& det får du
heller aldrig göra
alla behöver någon
vi behöver
varandra
III
Jag gick vilse
i december
men du
ledde mig hem
mellan granar
som lyste vita
av snö
& bäddade in oss
i en bomullsskön
tystnad
det var som om
vi fick en smakbit
av evigheten
medan vi förundrat
vinglade fram
mellan de virvlande
flingorna
som föll lika tyst
& vackert
som vinternatten själv
P.G 20150217