Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi minns inte varför vi skrattade med Kakmonstret


Krisernas kris förvärras nedanför redan trasig himmel och snart minns vi inte varför vi skrattat med "Kakmonstret" i vår första evighet. Det är traumatiskt, nästan för dramatiskt när det blir hjärtskärande att vara människa.

Hundar av siden springer genom nätter, försöker hinna till dagen, men lövskogen är svår att orientera sig i. Det är en allt mörkare kamp mot tidens föränderliga likgiltighet. Vi förlorade långt innan vi försökte rymma verkligheten tillsammans.

Det regnar kakor på begravningssällskapet, då det ska glömma gråten över ett surrealistiskt skådespel. Vi säger "hej" du och jag, även om vi är dömda. Det är svårt att göra lycka i rädslans olika skeenden, men det kommer vi aldrig orka prata om.

_________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 259 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2015-02-17 16:30



Bookmark and Share


    violas
Ok so we are lost
Nå då har vi ju allting att vinna.......
2015-02-18

  Marianne Räf
Fäste mig mest vid uttrycket :
"i vår första evighet"! Om
Barndomen, då. Finess!!
2015-02-18

  Nanna X VIP
gillar hundarna av siden, och din skönt rabblande stil.
2015-02-17

  NOTARIUS PUBLICUS VIP
Poesiprosa =18 K
2015-02-17
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP