det var den vintern
när taket i gympasalen gick sönder
och sen tvättmaskinen
teven gick sönder och handdukstorken
och lampan över diskbänken
ja, allt gick sönder

och himlens grå sänkte sig
över det trötta och trasiga
över det sviktande modet
över längtan som sjöng
en ihärdig, tyst melodi
ja mest över den

och snön föll sakta och ljudlöst
bäddade in dagar och nätter
i tystnad utan konturer
i glömska som föll utanför ramen
snön ger respit med svala förband
ett undantagstillstånd
som inte ber om lov

och när den femte lampan gick sönder
stod jag vid min bokhylla,
jag var glad att jag hade
några lampor kvar och alla
mina böcker
jag kunde fortsätta
lite till och kanske, kanske blir det
bättre någon gång?