Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gammal text


Något hände den sommaren

Allting var så oviktigt på den tiden, vi var unga och hade hela livet framför oss. Sista året på den slitna högstadieskolan. Snart skulle den tiden vara förbi. Syrénerna blommade och allting omsvärmades av en exploderande grönska. Världen skulle vara så vacker just då.

Sista året på skolan hade tillhört oss ty vi var äldst, du hade alltid funnits där i korridorerna. Men jag hade aldrig lagt märke till dig tidigare. Och du aldrig heller mig. Men jag hade nog aldrig egentligen lagt märke till någon.
Mina vänner från klassen umgicks med er i parallellklassen, en kväll följde jag bara med. Du var en i deras umgängeskrets. Du hade kropsvart hår och lika mörka ögon. Du var snäll och log alltid åt mig.
En kväll hade vi varit ute och promenerat, vi kom varandra nära. Du sa att jag var vacker, och jag bara rodnade. Du följde mig hem den kvällen, vi kysstes på en parkering i oktobermörkret. Och jag visste att det var vi efter det.

Du började snart tjata om att ta min oskuld, men jag ville vänta. I tre veckor låg vi bara och kysstes på mitt tonårsrum och lyssnade på min musik. Du gillade den inte.
Jag struntade i vad du tyckte om den, jag ville introducera dig till så mycket jag förmådde. Men du bara ignorerade, och kommenterade min kropp istället.

En måndagsmorgon i november tog du min oskuld, jag var osäker och ville egentligen inte. Men jag gjorde det för dig. Jag ville spara mig, ville att det skulle varit något fint. Det tog du ifrån mig. Efteråt när du hade gått, grät jag. Men intalade mig att du älskade mig.
Vi sågs senare i skolan den dagen men jag berättade inte att jag hade gråtit. Det berättade jag inte för någon.

I samma takt utvecklades mitt intresse för musik och punken slog till jag hade hört Sex Pistols för första gången och jag var såld. En dag kom jag till skolan men slarvigt ställd tuppkam. Du bara vände i korridoren när du såg mig.
"Jag vill inte vara med dig om du ser ut så där".
Jag gick in på toaletten med gråten i halsen och fuktade håret så mycket jag kunde och kammade ner det. Du pratade inte med mig på hela dagen. Tänkte att jag fick skylla mig själv. Du tyckte om att bestämma mitt utseende, ta på mig olika kläder och spegla mig. Egentligen trivdes jag bra i jeans och tshirt, men det var inte kvinnligt nog ansåg du. Jag gav mig. För det var ju sådant man gjorde när man älskade någon. Trodde jag.

Den julen bestämde du att jag skulle köpa nya tightare kläder. Oftast när vi sågs ensamma ville du ha sex. Jag gav mig för det var ju sådant man gjorde när man älskade någon.
I februari fyllde en av våra vänner år, det var fest hemma hos henne. På hennes rum var vi samlade, jag minns inte vad jag gav henne.
Du hade kommenterat mycket om att hon var så perfekt och att hon var så snygg. Det gjorde mig svartsjuk och jag kände att jag inte dög. Jag satt och pratade med en annan vän när jag upptäckte att ni hade försvunnit. Jag förstod nästan direkt vad som hade skett. Jag slet tag i min jacka och gav mig hemåt och du försökte halvhjärtat be mig stanna kvar. Men du följde efter några meter bakom mig hela vägen till min dörr. Och jag grät, du grät. Du bad om min förlåtelse. Tårarna blandades ut med regnet som föll över oss. Du sa att ingenting hade hänt Så jag förlät dig.
För det var ju sådant man gjorde när man älskade någon. Men inombords grät jag. Jag hatade egentligen henne mer än dig. Jag trodde att detta skulle bli slutet för oss.
Dagen efter pratade vi, men du ville bara ha sex. Och jag gav dig det. För du sa att det var mig du egentligen ville ha.
På måndagen umgicks de som om ingenting hade hänt men jag såg blickarna de gav varandra.

Under flera månaders tid hade jag sparat pengar till den stora skivmässan som hölls i staden varje påsk, jag var upprymd och full av förväntan. Åtta hundra kronor hade jag lyckats spara ihop. Men du sa nej. Återigen övertalade du mig att köpa nya kläder. Du valde ut en kort kjol och en stickad kofta till mig.
När jag kom hem var jag så arg, såg på min vinylsamling. Hatade att jag inte fick tillåtelse att se den växa.
Vi tog beslutet att jag skulle gå på p-piller. Jag tillgavs minipiller och mina hormoner började löpa amok inom mig. Jag kunde fortfarande inte heller släppa det som hänt i februari. Jag hade mina misstankar ständigt då de spenderade mycket tid tillsammans i skolan. Jag blev insjunken i mig själv och jag träffade i princip bara honom. Jag tog ofta min cykel och cyklade långt långt bort efter skolan nu när dagarna blivit längre. Använde tiden till funderingar om existensens betydelse.
Du blev extremare i hur du ville att jag skulle se ut och jag vågade inte göra annat än att vara dig till lags. Jag ville inte att du skulle lämna mig. Du fick inte lämna mig.

På avslutningsfesten som skolan anordnade hade du tvingat på mig en kort svart klänning, och högklackade skor. Jag trivdes inte, men jag vågade inte säga emot.
Du och några av de andra killarna hade stått bakom gympasalen och druckit alkohol. Du kom tillbaka och var berusad. Och jag var så inåt den kvällen. Insjunken i mig själv. Tänkte på vad som hade hänt. Jag satt på en stol i matsalen och tittade på de andra som dansade. Jag ville inte vara med. Då såg jag er. Dansa så tätt intill varandra hur hon höll om dig och din hand smekte hennes svank.
Jag stod inte ut mer, jag reste mig upp och gick bestämt fram till dig. Ditt berusade hånleende mot mig.
"Jag måste prata med dig, nu." Jag ryckte tag i din arm och drog ut dig. Och det var som jag hade trott hela tiden. Du hade varit otrogen. Och ni hade bara fortsatt framför ögonen på mig. Du visade ingen ånger denna kvällen utan gick bara in till festen igen. Medans jag tog av mig de fula skorna och gick barfota hem. Denna ljusa försommarkväll.
Jag hatade mig själv. Jag hatade dig. Jag hatade henne. Jag hatade våra vänner. Jag hatade hela jävla världen just då. Allt kunde dra åt helvete.

Dagen efter var skolavslutningen. Grundskolebetygen låg i prydliga kuvert på katedern. Detta var slutet. Vi visste inte vad som hände här näst. Och vi hade hela sommaren framför oss. Men jag var inte lycklig.
Med mina ögon brände jag hål i hennes nacke där hon satt framför mig. Ingen sa någonting till mig om det som hade hänt kvällen innan. De pratade bara om att han skulle ha grillfest på kvällen. Men han hade inte sagt något till mig. Ledsen lämnade jag skolan med slutbetygen i handen. Jag sa inte hej då till någon. Jag bara gick.
När jag kom hem satte jag på favoritskivan Stone Roses och stirrade in i väggen tills jag somnade.

Någon dag senare knackade du på mitt fönster, du var ångerfull och sa att det aldrig skulle hända något igen. Du sa att du älskade mig. Du sa att du aldrig skulle träffa henne igen. Jag släppte in dig. Du grät i mina armar, jag försökte trösta. Du började ta på mig och vi gjorde det. Du var förlåten.
Men det var kortvarigt. En dag kom du bara och berättade att du var osäker. Du ville göra slut. Du hade träffat henne bakom min rygg igen.
Jag började skrika på dig. Du bad mig dämpa mig och sa att vi skulle gå en promenad.
Regnet duggade när vi gick upp för backen mot ditt hus. Jag sa ingenting. Jag visste inte vad jag skulle säga. Du sa heller ingenting. Och jag visste att detta var slutet. Men jag ville inte att det skulle vara slut. Tillslut kom tårarna och jag bad dig att inte lämna mig.
Du sa ingenting du bara kysste mig, tog på min kropp. Jag tillät dig.
När jag kom hem hade jag fått ett sms. Du valde att göra slut ändå. Och det var nog bäst om vi inte sågs på ett tag.

Jag försvann in i mig själv igen. Satt på mitt rum, skrev och lyssnade på samma skivor åter och åter igen.
Jag ville försvinna. Permanent. På kvällarna cyklade jag till den stora sjön. Och mitt hemliga ställe. Under den stora eken sög jag in solens sista strålar och drömde mig bort till en annan värld. Under den stora eken skrev jag också olika brev som jag lämnade i det höga gräset, de var alltid borta nästa gång jag kom.

En dag fick jag ett sms av dig, du ville ses. Vi skulle gå en promenad i skogen. Jag höll dig på avstånd. Men du ville bara ta på mig. Jag kände mig äcklig.
Vi lämnade stigen och tog oss längre in bland mossa och tallar. Du lutade ryggen mot ett träd och tryckte mig emot dig. Du försökte kyssa mig.
"Älskar du mig inte längre?" Frågade du och såg ledsen ut. Jag svarade inte och såg ner i marken. Dina händer började smeka över min rygg och jag försökte göra motstånd till en början men du var för stark.
Du vände dig tryckte upp mig mot trädet, kramade mina bröst. Knäppte upp mina jeans och tog på mig. Jag vågade inte göra något. Hårt kysste du mig på halsen. Sedan knäppte du upp dina egna byxor och drog ner mina. Vände på mig igen och tryckte upp mig mot trädet.
Du pressade dig in våldsamt i mig. Ditt lågmälda stön försvann med fågelkvittret.
Tårar som aldrig känts saltare sved över kinden, du var så hårdhänt. Och jag skämdes så mycket över tårarna som inte gick att hejda. Torkade dem med baksidan av handen snabbt för att du inte skulle se när du kom i mig.
Vi sa ingenting till varandra när vi gick hemåt. Jag stirrade ner på stigen hela vägen.
Jag blev ännu mer insjunken i mig själv. Besökte mitt hemliga ställe oftare, skrev längre. Snart skulle jag börja gymnasiet. Jag var inte lika förväntansfull som jag tidigare varit. På den nya skolan kände jag ingen. Och ingen från högstadieskolan skulle börja på samma gymnasium. Jag skulle vara alldeles ensam. Allt jag ville var bara att få försvinna. Jag började planera inför att bara hoppa upp på min cykel en dag och rymma. Jag skulle följa västlig riktning på min färd. Skulle följa solnedgången. Men det rann ut i sanden och mina planer vittrade sönder.

Något hände den sommaren, världen var inte en vacker plats som de sa. Mörkret sköljde över mig. Och jag försvann.
Något hände den sommaren och jag blev aldrig mig själv igen.




Fri vers av Novelty VIP
Läst 31 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-02-20 15:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Novelty
Novelty VIP