I den tysta trädgården
fäller mjuka grenar sina domar
skuggor över gräset
skuggor över mina bröst
och jag längtar
efter den absoluta tystnaden
ingen rör mig styv längre
varför ska jag bry mig
när ensam är stark.

I min tysta trädgård
växer doftlös lavendel
sniglar hittar bon att bebo
jag gav upp för länge sedan
och suckar djupt
för dina fingrar gräver fortfarande
hål i min hud
kräver att jag böjer mig
och låtsas njuta.

I den tysta trädgården
springer mössen runt
kittlar min nakenhet
med sina små antenner
och jag hatar tystnaden
låtsas att du är här
slickar sönder mina händer
gnager bort mina lager
älskar mig bortom vett och sans.

Som du gjorde en gång.