Jag såg mig själv genom en glasflaska en gång.
den var fylld och jag drömde.

Slängde rosor på främlingar och dog i dina andetag
Skrev texter om ögonblick som aldrig fick ta slut.
där ögon log med en önskan, en längtan.

Jag såg mig själv genom en glasflaska en gång
och den var tom, ett vakuum som nätt och jämnt

Skrek tyst om livets stora bedrägeri.
Allt är en illusion en labyrint utan mål.
Du blev parodi ironi.
Jag blev verbet i jaga efter intet.

Jag såg mig själv genom en glasflaska en gång
den var krossad mot asfalten.

Bland slask låg spillrorna.
nertrampade och bortglömda.
utdrömnda
De bildade ord i mörkret.
stavade ut längs rännsten med vassa och nerblodade glasskanter

Mitt hjärta skriver inget mer.