Du var så uppe i ditt berättande och din röst skar igenom mig
Jag blev nästan rädd för dig då hatet i din röst fyllde rummet
Och sedan sorgen
Jag ville bara krama om dig,
men lät bli för att inte avbryta dig

Du har ett särskilt sätt att färga dina ord som gör att de träffar mig rakt i bröstet

I mitt hjärta förvarar jag dina ord för alltid och gråter över dem när du är borta